Ta hand om varandra!
Vi följer noggrant Folkhälsomyndighetens rekommendationer kring covid-19. Just nu upplever vi ett högt tryck på beställningar av vissa utrustningsdetaljer och persedlar. Det påverkar dock i nuläget inte våra leveranser, som fungerar som de ska.


Del 132

Unik och svårslagen: Musköbasen


Den ligger därute, som ett dolt monument över kalla kriget i allmänhet och fortfifikatorisk ingenjörskonst i synnerhet. Mäktig, ändamålsenlig och (förmodligen) oförstörbar: Muskö.

Det är svårt att sätta ett definitivt datum när tanken om en insprängd örlogsbas tillika varv kom till. Började det redan år 1940 när en grupp högre svenska marinofficerare genomförde ett besök till Tyskland, inbjudna av storamiral Raeder? Hur som helst, det var marinens tur att besöka Tyskland då armén och flygvapnet redan varit där. Troligen var tanken på den tyska sidan att bibehålla och förstärka de historiskt goda relationerna mellan Sverige och Tyskland.

Spridning, skydd och vapenverkan

Erfarenheter från besöket noterades, det blev år 1945 och krigsslut. Kriget medförde en massiv teknisk utveckling på alla vis. Atomvapen, långdistansrobotar och en otrolig utveckling av bombflyget för att bara nämna några teknikområden. Utvecklingen i omvärlden medförde att marinen successivt efter kriget gick från en flotta bestående av större fartygstyper till en modernare och flexiblare flotta bestående av mindre fartygstyper.

Materielutvecklingen mot alltmer komplicerad materiel ställde större krav på reparations-, underhålls- och förrådstjänster än tidigare. Detta i kombination med ett allt större behov av fortifikatoriskt skydd. En diskussion fördes också om var ett nytt örlogsvarv skulle byggas för ostkusten. Ett alternativ var att förstärka resurserna vid Göteborg och Karlskrona – men en sådan lösning skulle under krig vara för långt bort från operationsområdet. En bas behövdes på ostkusten.

Ubåten Uttern lämnar Muskö örlogsbas, 1965. Foto: Försvarsstabens informationsavdelning

Betongens begränsningar

Krigserfarenheter visade dessutom att det var opraktiskt att bygga betongbunkrar då vapenverkan hela tiden förbättrades. Taken för de tyska ubåtsbunkrarna i Saint-Nazaire växte från en taktjocklek på 3–4 meter i början av kriget till en tjocklek om 9,7 meter vid krigsslutet. Skulle dessutom jagare få plats blev det fantastiskt höga bunkrar. Hur som helst, när alla alternativ hade diskuterats blev det bergrum och det blev Muskö Sköldudde som valdes.

Första sprängskottet, gick 1950. 1969 var det klart. Sedan vidtog en lång rad små och stora utbyggnationer och modifieringar. Försvarsbeslutet 2004 tog i princip bort Muskö från den militära kartan även om delar lever kvar som underbas till Marinbasen i Karlskrona.

Ogreppbart stort

I korthet: Musköanläggningen är lika stor som Gamla Stan – fast utsprängt ur berget. Till Muskö sprängdes dessutom en cirka 3 km lång vägtunnel under vattnet som skiljer Muskö från fastlandet, med ett maximalt djup på 66 meter under havsytan. Har du varit i Monaco? Inte jag heller, men kanske är det roligt att veta att Musköbasen är dubbelt så stort som furstendömet.

Om du har 800 000 kg dynamit, tillgång till 1 250 000 stycken bergborrar och 5 100 000 kg armeringsjärn (samt mycket mer) kan du påbörja planeringen av arbetet för en bergbas av Muskös storlek. Eller, om varje utsprängd sten är en kub om 1 meter sida, och om stenarna läggs efter varandra, bildas en mur som är 1 500 mil lång. En tredjedel av jordens omkrets. Som jämförelse kan nämnas att stora kinesiska muren är 640 mil lång.

Krigets krav

I berget finns varvstunnlar för jagare och ubåtar med kompletta verkstäder, förråd, personal-utrymmen, kontor, elverk, krigssjukhus (i fredstid en vårdcentral), vattenreningsverk med vattentäkt och mycket mer. I korthet allt som behövs för att bedriva militär varvsverksamhet i fred och i krig. Runtom anläggningen finns försvarsanläggningar, kajer och förtöjningsplatser, en plats för mätning av fartygens magnetfält och avmagnetisering av fartyg samt även en station för provskjutning av torpeder. Tvärs över Hårsfjärden ligger Berga med Amfibieregementet, men det är återigen en annan historia.

Berget

Under 1970- och 1980-talet hade cirka 800 personer sina arbetsplatser i själva varvet i Musköberget. Då är alltså övrig renodlat militär personal inte inräknat. De långa tunnlarna gjorde snabbt att cykel blev ett populärt transportmedel och då behövs en cykelverkstad. En personalmatsal (dimensionerad för att servera 2 000 portioner) med namnet Skrovmålet fanns också. Utanför berget fanns den populära kiosken Korvetten (numera såld till en företagare i Strängnäs). Med tiden tillkom konstverk på olika platser i berget. Alltifrån vackra landskapsmotiv till färglagda väggar och naturligtvis en hel del historiska memorablia.

Fartygstunnlarna

Risdalsslipen:

Fartyg om max 400 ton kan här tas in för underhåll (till exempel amfibieregementets trängfartyg HMS Loke om ca 350 ton). Att ta upp ett fartyg ur vattnet tar ca 30 min.

Docka 1 och 2:

De bilder som ofta publiceras är ofta på de jagare, korvetter och fregatter som är på väg ut eller in i berget till Docka 1 eller 2. De två dockorna är snarlika till sina specifikationer, så jag tar bara upp docka 1 här. Den dockan är 145 m lång, 16 m bred och minst 38 m hög. Själva tunneln som dockan finns i är 245 m lång. Dockan rymmer ca 16 000 000 liter vatten men enligt uppgifter tar det ändå bara en timme att tömma dockan på vatten – beroende på hur stort fartyget är i dockan. Dockan kan även delas på mitten med en skjutport vilket gör att två fartyg kan vara i dockan samtidigt.

Docka 3

Ubåtar togs som regel in i den mindre ubåtstunnel invid docka 1 och 2. Det var den första tunneln som blev färdig redan på 1950-talet. Även denna docka kunde delas på mitten med en skjutport.

Älvsnabbentunneln

Tunneln är utsprängd på ön Älvsnabben som ligger omedelbart öster om ön Muskö. Den hade kapacitet att docka fartyg upp till jagares storlek och ligger väl skyddad utanför själva berganläggningen.

Kärnvapensäkert

Kontoren i berget är byggda i sina egna tunnlar. ”Husen” är byggda på ”sviktande punkter”. Det betyder att de ska kunna stå emot stora skakningar och tryckvågor. Bergets skyddskrav gjorde även att stora ståldörrar installerades på olika punkter i berget, så kallade Regnellportar efter konstruktören Stig Regnell. Varje port väger cirka 45 ton.

Oljud och modernisering

Med tiden kom ökad förståelse för risker med kemiska material, med därtill nya miljökrav och ombyggnationer. Bullret upplevdes också som ett problem vilket ledde till installation av bullerdämpning, som kuriosa kan nämnas att man fick ner bullret till 1/3-del av ursprungsnivån. I och med slutet av kalla kriget avtog verksamheten sakta men säkert på Muskö. Inte minst på grund av att Marinen minskade i antal fartyg. Som en konsekvens att kalla kriget slutade, försvarsbudgeten minskade och att försvarsmakten fick en ny inriktning, så föll klubbn i försvarsbeslutet år 2004: Muskö skulle avvecklas. Den svenska marinen skulle bara ha en marinbas och verksamheten skulle koncentreras till Karlskrona. Avveckling gick fort och den 3 juni 2005 hölls avvecklingsceremonin.

Nytt liv?

Även idag är fortfarande delar av berget hemliga. Det som finns kvar på Muskö idag är olika verkstäder samt sjöbevakningscentralen (Sjö C) som är en av de mest skyddade och säkra platserna i Musköanläggningen. Där följs fartygstrafiken på hela ostkusten dygnet runt. Den tidigare varvsverksamheten genomförs idag av Kockums AB och Muskövarvet AB. Försvarsmakten finns emellertid fortfarande kvar på Muskö. I skrivande stund på Muskö finns cirka 150 personer inom försvarets verksamheter. Men Muskö kommer under 2019 få lite mer liv och rörelse: då kommer den nyorganiserade marinstaben att lokaliseras till Muskö.